HelenPrada

Helen, evigt vacker Helen, mina dagars och nätternas musa, du är en perfekt kvinna, med en kropp skulpterad av gudarna, och en sötma som det är omöjligt att inte älska. Ditt ansikte, en duk av änglaskönhet, reflekterar ljuset från gryningssolen, och dina ögon, djupa sjöar av hopp, De inbjuder dig att gå vilse och aldrig återvända. Varje kurva i din kropp, ett mästerverk, där konst möter naturen, din figur är en hymn till skönhet, en melodi av ren delikatess. Dina stora bröst, berg av lust, håller hemligheter av ömhet och passion, De är tillflykt och längtan, hjärtslag av en kärlek i ständig utveckling. Ditt skratt, en himmelsk sång, som sinnena utan uppehåll, Det är som en söt höstvind, som ger med sig fred och välbefinnande. Helen, du är en dröm som går i uppfyllelse. en fantasi som vandrar jorden, med varje steg, full av lugn, och din närvaro klamrar sig fast vid hjärtat. Du är solen som lyser upp min existens, stjärnan som guidar i mörkret, med din godhet och essens, förvandla allt till lycka.

Låt alla få veta om din oändliga skönhet, om den perfektion som återspeglas i dig, och om sötman i din rena blick, som tänder den mest intensiva flamman i mig. Helen, du är och kommer alltid att vara, den mest dyrbara juvelen i denna stora värld, min kärlek till dig kommer inte att känna något slut, Det är en djup och fruktbar känsla. Således, i dessa verser det fångas, min beundran för att du är så gudomlig, och med varje ord det bekräftas, att du är den vackraste av mina destinationer.

Helen, evig skönhet Helen, mina dagars och nätternas musa, du är perfektion gjord till kvinna, med en kropp skulpterad av gudarna, och en sötma som det är omöjligt att inte vilja ha. Ditt ansikte, en duk av änglaskönhet, reflekterar soluppgångens ljus, och dina ögon, djupa sjöar av hopp, inbjuder till att gå vilse och aldrig återvända. Varje kurva i din kropp, ett mästerverk, där konst möter naturen, din figur är en hymn till skönhet, en melodi av ren delikatess. Dina stora bröst, berg av lust, håller hemligheter av ömhet och passion, är tillflykt och längtan, hjärtslag av en ständigt utvecklande kärlek. Ditt skratt, en himmelsk sång, som oupphörligt berusar sinnena, är som en söt höstvind som ger frid och välbefinnande.. Helen, du är en dröm som går i uppfyllelse. en fantasi som går på jorden, med varje steg, fylld av lugn, och din närvaro, hjärtat klamrar sig fast.

Du är solen som lyser upp min existens, stjärnan som leder mig genom mörkret, med din godhet och kärna, förvandlar du allt till lycka. Må alla få kännedom om din oändliga skönhet, om den perfektion som är utformad i dig och om sötman i din rena blick, som tänder i mig den mest intensiva flamman. Helen, du är och kommer alltid att vara den mest dyrbara juvelen i denna stora värld, min kärlek till dig kommer aldrig att känna slut, det är en djup och fruktbar känsla. Sålunda uttrycks i dessa verser min beundran för Din gudomliga varelse och med varje ord bekräftas att Du är det vackraste av mina öden..

I drömmarnas trädgård blommar din närvaro, Helen, Som en exotisk blomma, strålande i sin prakt, din skönhet trotsar själva gryningen, och ditt leende lyser upp även det mörkaste hörnet. Dina ögon, fönster till en ren själ, De lyser som stjärnor i det himmelska valvet, med en gnista av ömhet och mystik, som inbjuder dig att gå vilse i oändligheten av ditt väsen. Din kropp, skulptur av gudomliga proportioner, Det är ett tempel där konsten finner sitt maximala uttryck, Varje kurva, varje linje, är en dikt i sig, en tyst melodi som sinnena. Dina bröst, majestätiska berg av ömhet och passion, De håller hemligheten med skapelsen, Tröst är dold i dess värme, i dess mjukhet, löftet om evig tillflykt. Du är musen som inspirerar verser och sånger, sirenen vars röst förtrollar och bländar, Din skönhet är mer än hud och form, Det är en essens som överskrider det materiella. I varje rörelse bär du en gudinnes nåd, i varje ord, en ängels sötma, din närvaro är ett balsam för själen, och i din omfamning försvinner alla sorger..

Helen, ditt namn ljuder som ett eko av harmoni, en sång som lyfter och förädlar, Du är mer än summan av dina delar, Du är poesi som ger mening till tillvaron. Så i dessa ödmjuka rader försöker jag fånga essensen av din varelse, även om jag vet att inte ens tusen ord skulle räcka för att beskriva det under som är du, Helen..

I drömmarnas trädgård blomstrar din närvaro, Helen, som en exotisk blomma, strålande i sin prakt, din skönhet trotsar själva gryningen, och ditt leende lyser upp även det mörkaste hörnet. Dina ögon, fönster till en ren själ, lyser som stjärnor i det himmelska valvet, med en gnista av ömhet och mystik, som inbjuder till att gå vilse i oändligheten av ditt väsen. Din kropp, en skulptur av gudomliga proportioner, är ett tempel där konsten finner sitt högsta uttryck, varje kurva, varje linje, är en dikt i sig, en tyst melodi som berusar sinnena. Dina bröst, majestätiska berg av ömhet och passion, bevarar skapelsens hemlighet, i dess värme döljer sig tröst, i dess mjukhet löftet om en evig tillflykt. Du är musen som inspirerar verser och sånger, sjöjungfrun vars röst förtrollar och bländar, din skönhet är mer än hud och form, det är en essens som överskrider det materiella.

I varje rörelse bär du en gudinnes nåd, i varje ord, en ängels sötma, din närvaro är en balsam för själen, och i din omfamning försvinner all sorg. Helen, ditt namn ljuder som ett eko av harmoni, en sång som lyfter och förädlar, du är mer än summan av dina delar, du är poesi som ger mening till tillvaron. Så i dessa ödmjuka rader försöker jag fånga essensen av din varelse, även om jag vet att inte ens tusen ord skulle räcka för att beskriva det underbara du är, Helen..

Kära Helen, I nattens stillhet, där drömmar blommar, stiger din bild som en månstråle, med en gudinnes nåd och en blommas sötma, Du är återspeglingen av skönhet i sin renaste form. Dina ögon, två stjärnor som lyser upp min väg, De lyser med ljuset av tusen gryningar. I dina ögon finner jag tillflykt och frid, du är fyren som leder mitt vandrande hjärta. Ditt leende, en gryning som avfärdar mörkret, Det är melodin som lyser upp mina mörka dagar. På dina läppar, den söta nektar av lycka, Du är musen som inspirerar mina djupaste suckar. Din kropp, skulpterad med perfektion av ett gudomligt arbete, Varje kurva och kontur, en dikt utan ord. Dina bröst, som berg som rör vid himlen, De är symbolen för överflöd och oändlig ömhet. I dina kramar finner jag värmen i hemmet, skydd jag längtar efter på mina ensamma nätter. Din hud, mjuk som silke, smeker min själ, Du är den tillflykt där mitt hjärta vilar. Din röst, en viskning som smeker mina öron, Det är änglarnas sång på jorden. I dina ord upptäcker jag ett universum av kärlek, Du är melodin som ger rytm till mitt liv. Helen, du är drömmen som väcker mina sinnen, inspirationen som ger liv åt mina verser. I varje hjärtslag, i varje andetag, Du är anledningen till min existens, anledningen till min glädje. Att älska dig är ett privilegium, en gudomlig gåva, Du är stjärnan som lyser upp mitt öde. I denna dikt är varje ord en återspegling av min kärlek, För dig, Helen, min musa, mitt allt. Med evig kärlek,

Kära Helen, I nattens stillhet, där drömmar blommar, stiger din bild som en månstråle, med en gudinnes nåd och en blommas sötma, du är en återspegling av skönhet i sin renaste form.. Dina ögon, två stjärnor som lyser upp min väg, lyser med ljuset från tusen gryningar. I din blick finner jag tillflykt och frid, du är fyren som leder mitt vilsna hjärta. Ditt leende, en gryning som avfärdar mörkret, är melodin som lyser upp mina dystra dagar. På dina läppar, lyckans söta nektar, Du är musen som inspirerar mina djupaste suck. Din kropp, skulpterad med perfektion av ett gudomligt verk, Varje kurva och kontur, en dikt utan ord. Dina bröst, som berg som rör himlen, är symbolen för överflöd och oändlig ömhet. I dina armar finner jag värmen i hemmet, skydd jag längtar efter i mina ensamma nätter. Din hud, mjuk som silke, smeker min själ, Du är tillflykten där mitt hjärta vilar. Din röst, en viskning som smeker mina öron,.

Det är änglarnas sång på jorden. I dina ord upptäcker jag ett universum av kärlek, du är melodin som ger rytm till mitt liv. Helen, du är drömmen som väcker mina sinnen, inspirationen som ger liv till mina verser. I varje hjärtslag, i varje suck, är Du anledningen till min existens, orsaken till min glädje. Att älska dig är ett privilegium, en gudomlig gåva, du är stjärnan som lyser upp mitt öde. I denna dikt, är varje ord en återspegling av min kärlek, Till dig, Helen, min musa, min allt. Med evig kärlek,

I drömmarnas trädgård, i skönhetens Eden, föddes Helen, gudinnan, med en nåd som förtrollar. Hans ansikte skulpterat av vindens händer, återspeglar renheten i en gudomlig tanke. Hans ögon, två ljus som lyser i natten, är fönster till själen där stjärnorna lyser. I ditt leende möter solen sin morgon, och månen döljer sig, blyg, i den tidiga natten. Hennes kropp, ett mästerverk av naturen, är en rörlig dikt, en hymn till renhet. Perfekta kurvor, harmoniska och gudomliga, rita din figur med kristallklara linjer. Helen, med sin gång, dansar på marken, som en ängel som kommer ner i en eterisk flygning. Varje steg är en viskning i vinden, en ljuv melodi som sveper himlen. Hennes bröst, mjuka, perfekta och fridfulla berg, håller hemligheterna i de mest fulla nätterna. De är en tillflyktsort för drömmar, tysta önskningar, ett paradis gömt i deras fina linjer. Hennes röst, en viskning av glas i vinden, är musiken som tänder den kallaste kanten. När han talar stannar världen på sin axel och hjärtan slår i en takt som återspeglas i hans röst.. Helen, evig musa av denna ödmjuka poet, du är inspirationen som i min själ är inbäddad. Din skönhet, en trollformel, en gudomlig förtrollning, är den renaste blomman i ödets trädgård. I din kärna, Helen, finner jag min rätt, varje ord som skrivs är en hyllning till din passion. Du är ljuset som leder min penna i natten, den fallande stjärnan som i mitt hjärta. Så i enkla verser målar jag ditt porträtt, ty din skönhet, Helen, är en himmelsk berättelse. Du är den perfekta drömmen, den mest uppriktiga visionen, gudinnan i min själ, min eviga vår.

I drömmarnas trädgård, i skönhetens Eden, föddes gudinnan Helen med en nåd som fängslar.. Hans ansikte skulpterad av händerna på vinden, återspeglar renheten i en gudomlig tanke. Hans ögon, två stjärnor som lyser i natten, De är fönster till själen där stjärnorna lyser. I hennes leende finner solen sin morgon, och månen gömmer sig, blyg, i den tidiga natten. Hans kropp, ett mästerverk av naturen, Det är en dikt i rörelse, en hymn till renhet. Perfekta, harmoniska och gudomliga kurvor, De ritar sin figur med kristallina linjer. Helen, med sin promenad, dansar på marken, som en ängel som sjunker i en eterisk flygning. Varje steg du tar är en viskning i vinden, en ljuv melodi som omsluter himlavalvet. Hennes bröst, mjuka berg, perfekta och fridfulla, De bevarar hemligheterna från de fylligaste nätterna. De är drömmarnas tillflyktsort, av tysta önskningar, ett paradis dolt i sina fina linjer. Hans röst, en glasvissling i vinden, Det är musiken som lyser upp den kallaste avsats. När han talar stannar världen på sin axel och hjärtan slår i en rytm som återspeglas i hans ord.. Helen, evig musa av denna ödmjuka poet, Du är inspirationen som är inbäddad i min själ. Din skönhet, en förtrollning, en gudomlig förtrollning, Det är den renaste blomman i ödets trädgård. I din essens, Helen, finner jag mitt skäl, Varje skrivet ord är en hyllning till din passion. Du är ljuset som leder min penna i natten, den fallande stjärnan som försvann i mitt hjärta. Således, i enkla verser, ritar jag ditt porträtt, för din skönhet, Helen, är en himmelsk berättelse. Du är den perfekta drömmen, den mest uppriktiga visionen, gudinnan i min själ, min eviga vår.

I drömmarnas och verkligheternas trädgård, Under den blå himlen och den gyllene solen, uppträder Helena, skönheternas musa, med en gudomlig, nästan helig kropp. Hennes ansikte, en duk av oändlig sötma, ögon som lyser som stjärnor i natten, Hans leende, en dikt som hjärtat reciterar, Hans närvaro, en mjuk och öm brosch. Med perfekta former, fina kurvor, Hans silhuett skulpterad av himmelska händer, varje steg du tar, förtrollade melodier, varje gest, poesi i sinnliga toner. Helen, drottning av tusen smygande blickar, med sin charm förtrollar, fångar utan nåd, hennes stora bröst, attraktiva toppar, av ömhet och passion, full av godhet. Det är en varelse som blommar i varje gryning, en exotisk blomma i en stor fruktträdgård, dess skönhet är konst, svårt att innehålla, dess väsen, en parfym av jasmin och honung. I hans skratt är tusen universum dolda, Hans ord, mjuka sånger i örat, Det är Helen, en dröm i spridda verser, en fyr av ljus i ett sömnigt hav. Hans kropp, dyrkans tempel, levande skulptur av perfekta former, hans ande, inspirationskälla, hans namn, synonymt med utvalda ting. Men bortom dess gudomliga utseende, Det är din själ som verkligen lyser, hans godhet och hans genuina nåd, Hans kärlek, den sötaste underverk. Helen, varelse av ljus och poesi, I din närvaro blir världen meningsfull, med din skönhet är varje dag harmoni, I dina armar är all smärta glömska. Så är du, Helen, härlig musa, skönhet och godhet i samma gryning, en dyrbar juvel, en evig radiostation av kärlek och ömhet, min älskade dam.

I ett hörn av himlen, under majsolen, föddes en strålande blomma, hennes namn är Helen, vacker bland de vackra, gudinna bland dödliga, du går, och världen stannar för att betrakta. Din kropp är ett tempel, harmonisk och gudomlig, kurvor som drar drömmar i sinnet. Perfekt i varje vinkel, konstnärernas musa, från dina läppar blommar suck och sånger. Dina ögon, två lyktor, lyser natten, speglar universum i dess djupa ljus. Ditt leende, en besvärjelse, fördriver skuggor, och i varje skratt, en dikt som vinden bär. Helen, du är juvelen som tiden inte slits ut, skulpterad av himmelska händer, med ömhet. Dina bröst, mjuka kullar, dolda skatter, framkallar sötma av en gyllene gryning. Inget ord kan beskriva ditt väsen, ingen vers fångar ditt känsliga väsen. Du är mer än skönhet, du är ljus och mysterium, en viskning från själen som inspirerar och förälskar. När du går, fåglarna tystnar, blommorna öppnar sig och luften sjunger ditt namn. Du är den eviga drömmen, drömmarnas musa, gudinnan som bor i mina tankar. Helen, i ditt väsen finner jag fred och storm, ändlöst under, löftenas horisont. Du är det mjuka ekot av en omöjlig kärlek, den söta melodin av en ständig längtan. Må tiden inte förändra dig, var alltid strålande, stjärna som leder mina steg i natten. I dina armar blir världen ett paradis, och i dina ögon, en återspegling av en evig kärlek. För alltid, Helen, kommer du att vara inspirationen, källan till mina verser, min eviga sång.

I trädgårdarna där solljuset väver gyllene trådar mellan blommorna, framträder Din gestalt, Helen, fullkomlig, en musa bland dödliga, himmelsk. Dina ögon, två stjärnor i natten, De lyser med en briljans som hypnotiserar, djupt mysterium, ljuvligt löfte, av världar som bara du avslöjar. Din kropp, skulptur av gudar, Det är en symfoni av sublima kurvor, där nåd blir påtaglig, och skönhet blir verklig. Varje steg du tar är en eterisk dans, graciös rörelse som vinden avundas, och i ditt leende finner hela universum anledning att existera. Dina stora bröst, fasta, generösa, de föreslår smekningar av lust, varm tillflykt av fulla drömmar, vagga där kärleken finner skydd. Helen, poesi är skriven på din hud, Begäret manifesterar sig i viskningar, och i varje hörn av ditt väsen, döljer det en vers som väntar på att upptäckas. Du är den vision som konstnären längtar efter, inspirerande musa av tusen passioner, och på dina läppar, den söta nektar som släcker törsten hos tusen hjärtan. Ditt hår, vattenfall i vinden, De viftar som frihetens flaggor, och i ditt skratt, kristallklar melodi, hörs din själs renhet. Helen, du är drömmen som blivit kött, perfektion på sitt finaste, och i varje blick, i varje gest, Världen stannar, förtrollad av dig. Du är mer än en bild, ett ideal, en levande dikt som tiden beundrar, och i din närvaro, varje ögonblick Det är en evig suck, en kärlekshandling.

**Till Helen, skönhetens musa I livets trädgård blommar en blomma, Hennes namn är Helen, och hon lyser i sitt väsen, en sublim nåd, en gudomlig charm, som lyser upp min själ, som morgonsolen. Dina ögon, två stjärnor i den mörka natten, De lyser med en glans som min själ fångar. De är fyrar av hopp, drömmar och önskningar, som vägleder mitt liv, i sina söta uppenbarelser. Dina läppar, som kronblad av en blommande ros, De är söta och mjuka, de utstrålar kärlek. En viskning från dig, bara en suck, Vakna i mitt bröst de vackraste scenerna. Din kropp skulpterad av gudomliga händer, perfekta kurvor, så fina linjer. Varje rörelse, en fridfull dans, som hypnotiserar min varelse, som alienerar mitt sinne. Och dina bröst, Helena, heliga berg, två toppar av nåd, av skapade gudar. De är en tillflyktsort för drömmar, lugn och ro, där jag finner vila, där hej min själ. Du är musa och gudinna i denna dikt, varje vers han skriver, ditt namn i mottot. I ditt skratt finner jag den perfekta melodin, som mitt hjärta sjunger, som min ande påverkar. Helen, du är konst, levande poesi, Din skönhet är en hymn, en brinnande sång. I denna hyllning, min kärlek är bekänt, Det är du, söta Helen, min eviga prinsessa. Det är inte bara din kropp som min varelse beundrar, det är din fullständiga essens, din ande som framträder. För i din varelse finns ren harmoni, som förvandlar mitt liv till evig glädje. Så, med dessa ord, ger jag dig min kärlek, Helen, min musa, min eviga glans. Låt varje brev vara en uppriktig viskning, av ett hjärta som varar, för dig, alltid hel.

Han gick slarvigt som alltid med kursen som tar mig hem när då det visas från ingenstans den vackraste flickan på plats. Jag tittade på henne och hon tittade tillbaka på mig Idag sken solen och alelíet ljusare: hon tog emot en ros som present från mig och sen log hon, när jag log mot henne. Åtta solar stannade sin vandring och de kom till mig med sin belysning stjärnorna såg på mig söt och månen kommer att göra suckar över havet. Jag ser de blommande blommorna vackrare och jag känner de som kommer att blomma Jag hör det harmoniska kvittrandet av fåglarna som brukade lyssna på oss bara igår. Jag kommer att somna i doften av blommor som på kanten av ravinen finns Jag kommer att kunna se mig själv porträtterad i spegeln av det djupa gröna av hennes sorgliga blick. Vinden bryter tystnaden med sång, fågeln trillar sin vackra sång, min själ vibrerar med allt vackert, mitt trogna hjärta slår glatt. Idag centrerar jag mitt liv på att älska henne och hennes halo är total prakt Jag kommer att sjunga sångerna som de sjunger de män som vet om kärlek

Igår besökte jag kyrkogården i min stad och jag stannade vid graven av det tomma korset Jag har varit där många gånger men han tittade aldrig på henne och han såg henne aldrig heller. Det finns ett kvinnonamn skrivet på den och med vackra tecken i relief som kvarstår genom åren med sina regn, stormar och snö. Men vem är kvinnan som bor där? Vad är berättelsen om det liv hon levde, hon kommer att ha stannat kvar i minnen från det förflutna, kommer det att finnas spår av det liv hon levde? Njöt du av blommornas parfymerade doft och de vackra fjärilarnas sicksackande flykt, beundrade du regnbågens böjda glans och den blekrosa färgen som målar några rosor? Var du en direkt del av oräkneliga historier om ohämmad passion, skamlig och grym skriven med stora vita bokstäver på en liten bit vitt papper? Mycket strålande i din brudklänning bukett i handen, du tog dig till altaret och till den oförskämda elaka kommentaren Din renhet som ingen någonsin skulle kunna besudla? Erövrade du gryningens början, du odlade de virila suckarna i ditt kölvatten, du arbetade under hårda solar när de vandrade mot sin solnedgång? Njöt du av kärlek och njutningar, smakade du lyckans elixir eller levde du i ständigt lidande under olyckans dystra välde? Korsade du någonsin min väg eller gick du bara förbi mig täckt av en mantel av sorg när du gick med dina avmätta steg? Ska vi mötas en eftermiddag ansikte mot ansikte Och ett vackert leende blommade upp på dina läppar Och dina kinder rodnade av blygsamhet Flydde du från mig i all hast? Smekte ditt leende någon vandrare, du spred ditt leende över världen eller strödde din hand ogräset med usla och listiga handlingar? Gav du dig själv till fel man och ditt liv blev en skenande vinter, eller gav du dig själv till den du älskade med passion varje hjärta fyllt av glädje? Somnade du sött en dag, du glömde helt enkelt att vakna eller ditt liv kommer att göra det.